fredag 25 december 2015

Första livet.

 "Titta vad jag har köpt...".
Hon snurrar runt framför honom i en vit lång klänning med stora blå blommor på. Hon tycker den är vacker men den är ful och omodern och är en sådan där som äldre damer alltid har på sig men hon vet att han tycker bäst om när hon har sådant där på sig. Långa kjolar för att dölja hur fula ben hon har...
Han tittar på den. Sen höjer han blicken till hennes ansikte. Och han ser inte så glad ut.
 "Vad fan, har du varit och köpt en klänning"?
 "Ja, jag tyckte den var fin".
Han tar ett steg fram emot henne.
Hon hukar sig lite, automatiskt.
 "Varför i helvete ska du gå med en sån klänning och se fin ut för? Är du en jävla hora eller"?
Han tar ett hårt grepp runt knapparna på klänningen och drar till. Ljudet av tyg som rivs itu skär genom hennes huvud.
Likaså ljudet i hennes öron när han tar ett stryptag runt hennes hals. Ett ljud som inget vet hur det låter om man inte själv har haft hårda fingrar runt struphuvudet. Inte så som dom visar på film alls, där dom väser och frustar eller till och med skriker. Detta ljud är mer som en slags hicka man sväljer. Och det är ett ljud som får det att vina i huvudet och fräsa i öronen. Inget ljud som någon annan kan höra.
Hon slappnar av. Tänker som vanligt att det vore bra om hon fick dö.
Men så släpper han henne och hon faller bakåt mot väggen.
 "Aldrig mer att du får gå ut igen om du inte kan hålla i pengarna..." säger han och går därifrån.
Hon står kvar och hänger mot väggen.
Klänningen är sönder.
Hon lever.

Inga kommentarer: